Lördag.

Det är dimmigt ute.
Gråskala.

Mina händer är is.
Inte ens ljumna.
Jag funderar om det är min ena medicin som täpper igen kroppsvärmen?

I våras eller när det nu var ( blir dagvill ) så frös jag under upptrappningen.

Jag frös och frös o frös.
N tyckte det var galet för han är en varmblodig en.
Jag frös.

Vet inte om det sitter i - om det är det som spökar?
Är ofta så kall.
Fast inatt tror jag det var varmt. ?
Ville värmer gott under täcket.


..


Jag är så glad att jag har pratat med min Miasyster flera gånger de senaste dagarna.

Att det ringer, man svarar - tokskrattar och hör i andra änden ett likadant skratt.

Det är så UNDERBART.

Vi skrattar åt saker som hände när vi var 14 år.
Att det minnet sitter i oss båda kan jag inte förstå.
Men SÅ jäkla roligt det är.
Bästa bästa.
Jag saknar den tiden.
Det var roligt och ganska okomplicerat.

Ligga och skratta tills man somnar.
Man vaknar och skrattar.

Pojkar.

Kärlek.

Musik.

Film.

Kärlek.

Krossade hjärtan.

Parkfester.

Byfester.

Folköl.

Pojkar.

ALLT.


NUTID:

Jag kommer på mig själv att jag inte tänker så mycket.
Det är oerhört skönt.
Befriande.


GLAD över alla ni som finns.