fredag 23 januari 2015

Fredagnatt.

Ännu en vecka av vardagar och vardag.
Det är i skrivande stund fredag fortfarande en liten stund till.
Kommer nog att drömma om boaormar inatt då jag såg ett tvprogram om karlar som räddade sådana. Min lilla strumpebandssnok Nadia Willemo jag hade hemma i Floda försvann spårlöst. En riktig rymmardam som en dag sprang till friheten för gott. Minns fortfarande den där fuktiga lukten ur terrariet. Och hur läskiga hennes ägg såg ut innan man vande sig. Och skinnet hon ömsade.
Jag var 16 år när jag fick henne i födelsedagspresent. Tycker mig minnas att vi köpte henne i Falun hos någon.

Fast det är längesedan nu. Undrar hur jag var då egentligen? Har aldrig gjort så mycket väsen av mig någon gång. Det är inte min stil. Förutom om det handlar om rätt och fel. Då du. Kan du skymta något svart i mina annars så blåa ögon.
Kan inte vara tyst. Det har så många märkt av. Ni som förtjänade det.
Ni tror kanske att ni vet hur jag är, jag är inte den du tror, jag är inte ditt gamla ex, jag är egentligen helt annorlunda men ändå likadan som du.
Jag har svårt att förstå hur folk pratar, tänker och agerar. Misstolkar. Fast vissa är uppenbart likadana skrotar och korn fast dom inte tror det.
Kan skriva en bok om er.

Hade en sådan dröm inatt som jag drömmer ofta. Den repeterar sig, byter bara människor och ansikten egentligen.
Vaknade flera gånger av rädsla, försökte tänka på något annat men kom in där jag slutade. På förmiddagen bultade hjärtat och satte igång en plågsam ångestattack.
Vi somnade på soffan några timmar, jag och mina vapendragare som värmer mitt hjärta och själ.

Nu spinner Pajen en godnattsaga i mitt vänstra öra.

E

måndag 19 januari 2015

Måndagkväll.

Somnade på soffan ikväll, egentligen inget ovanligt för min del. Men de sista veckorna har jag utan problem varit vaken till halv 1 på nätterna. Min tidiga kvällströtthet ikväll beror nog alldeles säkert på att jag var till E på samtal idag. Äntligen är vi igång efter juluppehållet. Pratade om det senaste, och jag berättade att jag har sådant "här" stående upp i halsen. Så himla l e s s.
"-Är du arg på honom? "
Ja, jag är det!

Är arg på er allihopa som har varit i någon slags kärleksrelation med mig det senaste året överhuvudtaget..

Sett klar Homeland säsong 4, uppdaterat mig i senaste Brooklyn nine nine, och sett två filmer sedan sist jag skrev. Försöker att slippa tänka på något överhuvudtaget genom att sätta på mig mina rosa hörlurar från Tokyo och gömma mig med surfplattan under filten i soffan i några timmar varje kväll. Det funkar ganska bra.

Nu börjar batteriet att ta slut så säger godnatt och hoppas på att somna om efter sovapåsoffandet. (Jag som skulle titta Vetenskapens värld på tvn om Stonehenge.)

E

onsdag 14 januari 2015

Onsdagsnatt.

Helt plötsligt blev klockan över halv 1.
Jag har förutom haft trassel med magen idag - sett på flera Homeland-avsnitt under dagen.
Jag var besviken på de två första avsnitten på 4e säsongen, men nu är jag fast igen, fick tvinga mig att stänga av nyss.
Spänningen, skådespeleriet och miljön. Fantastiskt.

Efter dörrbytet - och att jag äntligen fick det som tagit plats i hallen ner i källaren så känns det lite nytt här.
Jag har en idé att fixa till ett skoskåp (den ständiga följetongen sedan i somras) så blir det nog bra. Nu ligger alla skor i en prickig förvaringsväska. Tänkte använda lilla hyllan som jag köpte på Emmaus förut. Men samtidigt tänka på Palle-säkerheten och göra en liten lucka på något vis. Han har inte bitit sönder skor på länge men att ha dom i den höjden kanske blir en för plågsam frestelse för honom..

På tal om en annan följetong - hitta det perfekta smörjet för mina vinterläppar har jag köpt en liten gul burk läppsalva som skulle vara rediga grejer skrevs det. Det märkliga är att känslan direkt efter att ha pussat i burken är som om man tagit fel burk och pussat i tigerbalsamet istället.
Ni vet, det starka och skarpa lukten av det som jag inte kommer ihåg just nu pga den sena timmen.
Men dom känns mjuka och fina.

E

tisdag 13 januari 2015

Tisdagnatt.

Glömde av igen att göra iordning sängen till kvällen så det bara är att krypa ner.
Men nu så, renbäddad och täcket upp till näsan ligger vi här. Klockan blev över halv 12.
Varit ledig i två dagar som det bör, igår hälsade vi på pojkarna och syster. Dom sade att dom saknat mig, och jag har saknat dom. Finns inget bättre lyckopiller! J har börjat ta massa kort med sin mobil, han tog nog minst tjugo kort på mitt ansikte och skulle prompt ha blixten på så jag såg bara blixtrar efter det.
Han tyckte det var jätteroligt - såklart.
Världens finaste pojk. Min kung!

Idag hade bildörren tinat upp, så efter att ha sopat av snön som låg som en tjock vit madrass över bilen åkte vi till Emmaus. Fyndade lite. Letar alltid skor där, men inga sådana idag utan det blev två klänningar, en bok, en kitschig hund i porslin, örhängen och en äldre fotoram.

Har ingen ro i inuti fastän jag tog kvällsmedicin, fötterna vill inte vara stilla.
Det är för tyst -både i telefon och överhuvudtaget.
Rastlösheten slingrar sig genom kroppen.
Fast det är inget som rubbar mina cirklar istället. Alltid något!

Ne, nu sover vi.

E

lördag 10 januari 2015

Lördag del II.

Man saknar vissa människor ibland.
Jag saknar nog mest på förmiddagen när jag inte har något planerat för dagen - då känner jag för att skriva till hela världen och fråga om vad som händer.
Jag drömde om en av dessa människor häromnatten, och tänkte precis på om vi skulle ta en second hand-tur som vi brukade. Sedan kommer man på att "-Oj, vi har ingen kontakt nuförtiden" och han var ganska otrevlig det sista vi sågs på riktigt.

Brukar någon annan känna igen sig i det?

Man kan ha haft ett gräl, ett avslut eller något annat jobbigt dagen innan, men sedan när det "lagt sig" så kommer man på den personens trevliga sida och sällskap. Som det andra inte hänt.
Det är ganska märkligt. Hjärnan verkar stänga av och sedan sätts den igång som inget har hänt.
Det har dock aldrig skett att jag träffat denna person på ett sådant vis, men tankarna har funnits där helt klart.
Tror det började redan för längesedan i något av mina destruktiva förhållanden jag haft genom åren.
Kanske det är någon överlevnadsmekanism? Att man vill glömma och gå vidare direkt?
(Om inte något jätteallvarligt hänt såklart).. Så dum är man ju inte. Faktiskt. 

E





Lördag.

Inatt var de där gamla husen med i min dröm igen.
Men nu var de inte skrämmande. Dom hade gått sönder av vind och väder.
Halva var nästan borta.
Undrar verkligen vart jag har fått dom där husen ifrån? Det är inte några vanliga röda timmerhus med vita knutar direkt.

Lördag idag, det är kallt. Himlen var vackrare på länge, många olika färger i en.
Försökte få det på bild.
Jag var ganska ledsen igår, det är lugnt nu. (Lovar).
Det var gamla spöken som kom upp till ytan igen och spökade, men kom fram av en annan händelse - som INTE alls var sådär som det varit - men säg det till min hjärna som fick panik.
Vi låg på soffan och sov mest. Såg inte ett enda Homeland förren kvällen.
Det blev fyra avsnitt på en gång då istället.

Träffade Emil sedan och handlade bröd.
Och apelsiner. Det nya orangea. Är för kräsen med clementinerna nu, alla smakar otäckt.


E




What We Do in the Shadows - International Trailer

fredag 2 januari 2015

Facebook.

Jag tog bort några från min Facebook.

Undrar man varför är det bara så enkelt som att ni inte visar något som helst intresse, inte kommenterar något, svarar på det man skriver osv.
Svårare än så är det inte.

På Instagram har jag mer kontakt med okända människor än med såkallade vänner på Facebook.
Får uppskattning och roliga kommentarer. Det som ger något.


E


Fredag.

Jag hade tänkt mig en lugn natt, men vid 12-slaget på nyårsdagens natt så tyckte någon ute att det var en bra idé att börja skjuta fyrverkerier. Igen.
Palle sov de första smällarna, sedan vaknade han. Vankade av och an. Började flämta.
Vi gick ut. Han var helt paj i magen.
Det blev början på en natt med tusen rastningar av stackaren, han sover gott nu ialla fall bakom mig här i soffan.
Jag är trött, som vanligt den dära huvudvärken som hänger med alltför ofta. Ögonen är lite yra, det är medicinen som spökar. Ja, ännu en ny. Känns som hundraelfte gången och hundraelfte sortens.

Blir upp i varv, kan inte sitta still. Men funkar rätt bra ändå, minskade dosen och då slapp jag ialla fall den där irritationen och värmeslagen.
Får se hur länge jag ska äta. Vet inte om den hjälper så mycket ändå. Kanske lite första timmarna.


Har inte tid att sitta här, lär torka håret och åka till apoteket.

E

torsdag 1 januari 2015

Nyårsdagen.

Ni vet att jag brukar börja ett nytt liv minst en gång om året? Nu är det passande nog dags igen.
Har tagit bort gamla telefonnummer, såkallade vänner på Facebook. Tillomed varit på instagram och städat.

Nu blev det en liten kort uppdatering, har ett avsnitt av Homeland som väntar otåligt i surfplattan.
Det är för övrigt min senaste favorit. Jag vill se flera på raken - så många man kan titta på innan batteriet laddar ur.

Sov gott. Lär vara pigg imorgon och försöka komma tillbaks ut igen efter julledigheten och förkylning.

E