Fredagnatt.

Ännu en vecka av vardagar och vardag.
Det är i skrivande stund fredag fortfarande en liten stund till.
Kommer nog att drömma om boaormar inatt då jag såg ett tvprogram om karlar som räddade sådana. Min lilla strumpebandssnok Nadia Willemo jag hade hemma i Floda försvann spårlöst. En riktig rymmardam som en dag sprang till friheten för gott. Minns fortfarande den där fuktiga lukten ur terrariet. Och hur läskiga hennes ägg såg ut innan man vande sig. Och skinnet hon ömsade.
Jag var 16 år när jag fick henne i födelsedagspresent. Tycker mig minnas att vi köpte henne i Falun hos någon.

Fast det är längesedan nu. Undrar hur jag var då egentligen? Har aldrig gjort så mycket väsen av mig någon gång. Det är inte min stil. Förutom om det handlar om rätt och fel. Då du. Kan du skymta något svart i mina annars så blåa ögon.
Kan inte vara tyst. Det har så många märkt av. Ni som förtjänade det.
Ni tror kanske att ni vet hur jag är, jag är inte den du tror, jag är inte ditt gamla ex, jag är egentligen helt annorlunda men ändå likadan som du.
Jag har svårt att förstå hur folk pratar, tänker och agerar. Misstolkar. Fast vissa är uppenbart likadana skrotar och korn fast dom inte tror det.
Kan skriva en bok om er.

Hade en sådan dröm inatt som jag drömmer ofta. Den repeterar sig, byter bara människor och ansikten egentligen.
Vaknade flera gånger av rädsla, försökte tänka på något annat men kom in där jag slutade. På förmiddagen bultade hjärtat och satte igång en plågsam ångestattack.
Vi somnade på soffan några timmar, jag och mina vapendragare som värmer mitt hjärta och själ.

Nu spinner Pajen en godnattsaga i mitt vänstra öra.

E