tisdag 31 juli 2012

Tisdag.

Är hemma-hemma igen sedan söndagkväll.

Förra veckan gick fort.
Kafét har nu stängt för säsongen.

Har haft fikabesök utav gamla vänner och nya vänner.
Fått stammisar.
Fått varit kreativ.
Pysslat med allt från att dekorera våfflor med glass, grädde och jordgubbar - till att hitta blommor som inte blommat över till borden inne och ute.
Gjort lite skyltar, ändrat om och städat.




torsdag 19 juli 2012

Torsdag.

 
REEBOK SKYE PEAK GORE-TEX® III  
Heldämpad walkingsko med Gore-Tex®-membran för promenader i alla väder. 
Flexzoner i framfoten främjar ett naturligt och skonsamt gångsteg. 

+  hälkil från The Footlab.




( Lånade bilder )


Äntligen nya skor!!
Köpt på Intersport idag.
Nu ska jag väl kunna gå till månen utan att få ont i tassarna? :)

Ska komma ihåg att lämna tillbaka den där fjottiga sulan till sura damen på 'Din sko' på Kupolen.
"- Jag läkte ut hälsporren själv med dom där" sade hon.

Ja, eller hur.?
Det är ju inget stöd ens märker man nu när man blivit expert på det där.
Grr.
Desperat som jag var då så köpte ju jag den såklart.
Men den gubben går inte mer.

...

Har försökt aktiverat mig varenda dag den här veckan.
Att få låna hem Mumins bil underlättar mycket.
Jag har varit till syster flera gånger och fått ärenden gjorda.
Ska ta cykeln jag har här till Floda och ta hit en annan istället.
Den är inge bra att cykla med - den är utan bromsar och jag vill ju kunna cykla med Ville. 


...


A var hit på förmiddagen.
Hon var här en timme.
Jag är tydligen inne i systemet nu.
Inte längre i den där kön.

Bra bra.

...

Veckan har gått fort.
Känns som man inte gör något annat än vaknar på morgonen, och sedan väntar på att få krypa i säng...

Är mest trött.
Vädret gör det inte mycket roligare.
Antingen regnar det jättemycket en stund, sedan smyger solen sig fram och det blir jättevarmt.

(Hoppas alla tänker på det om dom har sin hund med sig i bilen).
På några minuter blir det jättevarmt i bilen när solen kommer fram.

Och så regnar det lite.
Sedan på senare på kvällarna har det blivit fint igen.
Märkligt.










Ibland brukar jag undra hur väldigt olika liv vi alla lever i min bekantskapskrets.


En del människor verkar ha "allt".
- Familj, hus, barn, jobb =  ekonomi,.. Ja allt som berikar ens liv på något vis. 

Hur kan man tycka att sitt liv är tråkigt om man har möjlighet att kunna vara ut på äventyr ibland? 

Man blir lite trött ibland när någon gnäller över "att det är 3 veckor" kvar tills dom ska på (ännu en ) solsemester.
Det finns faktiskt dom som aldrig ens varit utomlands.
Eller dom där som jobbar men ändå aldrig har råd med en riktig semester.
Eller dom som lever på existensminimum och aldrig ens kan tänka tanken att resa iväg..


Utomlandsresor, restaurangbesök/ shoppingturer i stora stan med mera, ha familj / förhållanden är inte självklart för alla.

Vad är det man saknar när man aldrig någonsin verkar vara nöjd?
Verkligheten pyser ut mellan statusraderna i Shabby chic-hemmen.
Den man trodde har allt det man själv vill ha, eller enligt mig lever det liv man själv skulle vilja ha någon gång klagar på sitt "värdelösa skit-liv"..


Oh I know att livet inte är lätt eller att någon är perfekt. Men ni kanske förstår vad jag menar?

Det är ingen katastrof om du inte kommer ut på två utomlandsresor per år, eller om du missar krogen några helger.
LOVAR.












Ska premiär-promenera i nya skorna nu!
Woho!


:)

fredag 13 juli 2012

Fredagkväll.

    om ADD.
Fick tips av Jessika om den här länken. Har ni läst?

..


Snart har vi haft hand om kafét en vecka.
Jag tycker att vi är jätteduktiga. - VI fixar allt där.
Freja och jag.

Vi kokar kaffe och kokar te.
Kokar varm choklad med grädde och minimarshmallows.
Det är inge hett vatten + chokladpulver och grädde på burk - varm choklad inte. 

Nygräddade våfflor med glass och grädde.
Färska jordgubbar till de mesta går att ordna.
Djävulskakan från Malins recept är en favorit har vi märkt.
Frejas chokladbiskvier är snart vida kända.
Hon sålde en sådan till det celebra besök vi hade nu på eftermiddagen.

Jag märker hur roligt jag tycker det är att få vara kreativ - bara en sådan sak som att dekorera våfflor med glass och grädde och färska jordgubbar.
Jag lovar Gordon Ramsey skulle vara stolt.
Hihi.

Flyttar omkring olika saker.
Ordning och reda.
Linjer.
Symmetri.

Tycker att jag har lyft fram dom där sakerna som är viktiga eller till salu på kafét lite mer än vad dom var innan.
Kanske folk ser dom lite lättare nu?

Det skulle finnas fler dynor att sitta på och kanske några mysiga filtar.
Men det finns några nu i alla fall som Mumin har ordnat.

Det är mysigt att plocka in dagsfärska blommor på alla bord.
Tända ljus.
Titta att allt ser rent och fint ut.

Terapi ni vet.



Alla verkar jättenöjda efter deras besök hos oss.


















söndag 8 juli 2012

Kofestsöndag.

Jag var med på marknaden hela dagen igår. Från halv 9 någonting till efter 18.00...
På en gång märkte jag av hälsporren. Och ryggen.

Jag kan inte stå i flera timmar. 
Blev så besviken när båda fötterna hade gett upp på kvällen.
Smorde in dom med Siduro och lade tassarna uppe på ryggstödet i soffan.
Det var som jag skulle ha gått runt hela vida universum.
Jag är 32 - inte 102.
:(

Jag hade sett fram emot kvällen på Floparken mycket.
Men det funkade inte utan fötter.

Tappade gnistan totalt.
Vi låg hemma i soffan hos mor & far i stället och tittade på Animal Planet.
A berättade om lejontigern som bland annat har HUNDRA meter långa tänder,
svansen..den är hundra meter lång. Och gapet!!! Det är TUSEN meter stort!!

Haha. Han är så rolig. Dom bodde på lejontiger-planeten och kan dom kan även FLYGA..
Det tar aldrig slut med vad dom kan dom där lejontigrarna.

Och inlevelsen när han berättar.
Guld värd.

<3

F somnade i soffan vid 19.30-isch.
J satte bredvid.
Blinkade och blinkade bra länge innan dom blev uppschasade på övervåningen utav Mumin.
Jag sov uppe i min gamla säng.
Trångt med en 80 säng när man har en Whippet som SKA sova under täcket trots det var jättevarmt..
Pju.

Vaknade med huvudvärk och har nu i skrivande stund (14.44) kommit i kläder.
Luftfuktigheten är ungefär 98%..
KVAVT.
Det har regnat precis hela dagen, hade jag inte haft lite saker att planera så hade jag lagt mig i husvagnen och myst hela dagen lång.


...


Tänkte om jag skulle gå på Da Flo nästa helg här i Floda när jag inte kom ut igår.
Vore ju dumt att missa.
Kan vara mytje oknutt danne.
Och frakä pöjkör..




( Lånad bild )

torsdag 5 juli 2012

Torsdagmorgon.

Jag ska läsa in mig på brottsbalken.
Nu får det vara nog.

Inte konstigt att man blir avskräckt utav karlar.. Har snart hört det mesta.
Och inte det är från mina relationer den här gången.
Oh lord.

...


När jag gick till Konsum igår och var på väg hem så låg den här i gräset.
Jag såg den precis när jag gick förbi och lilla fågelungen satte kvar fast jag kom så nära inpå.

"Har du gjort illa dig lilla gubben?" sade jag högt.
Vet inte om jag väntade mig ett svar eller något..

Tänkte inte på att kanske man inte pratar så med fåglar.

Det skar i mitt djurhjärta - är det något som berör är det djur - jag kunde ju inte bara gå förbi utan försökte titta på den på avstånd och den såg inte skadad ut på någon vinge eller så.
Hoppas den bara blivit trött efter en ovan flygtur och kom hem igen.
Fina lilla fågeln.
 




Vi var mest hemma igår.
Det var förstås våra rutiner.
Villepromenad.
Göra inget speciellt.
Villepromenad.
Osv.
Ville rutiner är dom som fungerar här.
Han är ju viktigast!
Tralala.

Senare på kvällen gick vi en tur runt Hushagen.
Lade in en påse till Emil i trappen.
Satte oss på hans farstukvist och språkade med granndamen en stund.
Vi har kommit på att världen är liten. Igen.
Hon är uppvuxen i mitt nuvarande kvarter med mor och alla dom barnen.
"-Ja, nu vet jag ju vilken mor din är! Och att jag bor under Guns pöjk!!" sade hon.




Pju. Lägenheten är redan varm.
Solen strålar, lite sol-dis emellanåt.
Jag har plockat ihop mina blommor och ställt dom på det vita bordet jag köpte på Emmaus häromveckan.
Dom brinner upp annars i fönstren nu.
Det vita bordet försvann bakom alla blommor, men ställde det innanför köksbordet så det ska slippa stå mitt i solen i alla fall.
Men ni förstår iden i alla fall.
:)
Har gamla vita lakan hängandes för köksfönstren.
Ska köpa fina hissgardiner när vi är till Ikea eller så någon gång...
Men det passar in här i det gamla köket.






Igår morse väcktes jag utav skatorna innan 04 som pratade högt med varandra, jag har fönstret i badrummet på vid gavel - är lättväckt. Åtminstone på morgonkvisten.
Även i morse vaknade jag innan 04 och fick lov att titta ut på morgonhimlen genom köksfönstret.
Så underbart vackert den är vår himmel.






Har inte alls tid att skriva egentligen.
Packar ihop tusen saker, mediciner, kamera, skor och allt inför vi åker till Floda idag.
Vi liftar med mor som är ner med Arvid till syster.

Återkommer!


Världens bästa.
Vad gjorde jag utan dig Ville?



<3

onsdag 4 juli 2012

Flo-vicku.


 












Kofest* coming up!
Ända sedan man var runt 12-13 år har man sett fram emot parkfesten på lördagskvällen.

Tänk om man kunde ha sparat alla dessa parkkvällar på en speciell hårddisk.!
Så mycket tok och kärlek.

Säsongen började med Sista april-parken, sedan brukade det vara en i maj, juni och så Kofesten då, och ibland två parkfester i augusti.
Det var liksom det största på hela sommaren när man yngre.



...






*Komidsommarfesten med vicku inna
Komidsommaren infaller sedan urminnes tider alltid 2:a helgen i juli. Från Isabelladagen hade kullorna vistats i fäbodarna med sina djur. Vid höbärgningen kom de ner till byn för att hjälpa till och låta djuren beta av bygdens marker. Det blev liv och rörelse i byn, lockrop, kornas råmande och skällornas musik blandades med glada hälsningar. På kvällen ställde man till dans i högtidsdräkt.






Från livet.

Ska försöka skriva ihop en liten text till Malenes blogg utan att sväva iväg för mycket..

Tänk om man hade sparat alla dessa dagboksinlägg man gjorde på den tiden man var på Lunarstorm i slutet av 1990-talet.
Så himla länge sedan det känns.
När man blev äldre raderade jag Lunarkontot och blev med på Helgon.net.
Då skrev jag nästan "dagbok" varje dag.
Jag har sparat några texter i en mail som jag aldrig använder.

Det är med sorg i hjärtat jag läser dom där nästan tio år gamla dagboksinläggen.
Dom är röriga men fulla med känslor.
Man läser mellan raderna redan då hur det var inuti.
Hur svårt det var med relationer.
Hur svårt det var att våga.




Den här texten är från 2003.
Då var jag 23 år.

Kopierar in en av dagboksinläggen:

" 16/3 2003

Inatt trodde jag att mitt hjärta skulle explodera.
Aldrig varit med om något liknande.
Tänk er en gammal tvättmaskin som ska till att
centrifugera. (svårt ord d där)
Skulle precis somna, och hjärtat löper amok.
Fy fan.

Det är slut på käringen snart.
Drömmar så förvirrade. Liten flicka vilse.


Så.. ännu en dag.
Läste i dagens Aftonblad att det är visst bra att skriva dagbok.

Jahaja.
Mm.
Kanske..
Men jag skriver för mycket tror jag. 
I alla fall tänker jag för mycket...
Sådant kan ju inte vara bra. 
Fast å andra sidan ska man väl vara glad att man har nåt att tänka med. 
Vissa tänker inte alls.
Eller så gör dom det.
Väldigt dåligt.
Eller jävligt bra.
Jag tänker jävligt dåligt för tillfället. På fel saker.
Sånt som jag mår dåligt av.
Men någon gång per dag så känner jag mig glad.
Att kanske...

Jag vill bara att jag ska få kunna visa vad jag kan, vill och är.
Kanske man får visa det. Kanske inte.

 
Ska försöka somna utan att dö ikväll.

Natti.


Lillstrump med dom dära fräknerna"
 

.....


Blev ifrågasatt utav mor häromdagen när vi kom in på att prata om helgen innan.
Att jag kände mig så trött efter.
"- Hur kan det blivit så just nu då? Så var du väl inte när du var liten?"

Jag vet inte. Det märks väl på olika sätt.
Man kanske hade lättare att "stänga" av då?
Eller om det är något med medicinen.. Vad vet jag..?
(Som gör mig tröttare nu alltså).

Men jag vet att jag har alltid gått undan om vi haft främmande.
Eller om vi varit någonstans.
Jag säger inte så mycket.
Lyssnar gärna på andras historier.

Jag kommer inte ihåg allt från hur jag kände och upplevde sådana tillfällen när jag var liten.
Ibland kommer jag inte ihåg vad jag gjorde dagen innan ens.
Därav mitt fotointresse tror jag också.
Jag har mitt egna minne i kameran.


Ville och jag träffade Storebror igår förmiddag - vilket kärt återseende.
Vi har inte sett honom på flera veckor känns det som pga festivalen i stan.
Han frågade han hur det var med mig och så där.
Svarade "-Jag är lite seg"

Sedan skämdes jag lite.

Jag kan väl  inte vara trött?

Min kära storebror hade som vanligt alltid sina solglasögon på - men man såg igenom solglasögonen hur trött HAN var efter P&L festivalen.



Jag kan inte ens förstå hur mycket han jobbar.
Och ibland är det svårt att förklara varför jag inte vågade ge mig in bland funktionärerna och jobba.
När jag ser på bilder från festivalen och ser alla dessa människor som "är som dom ska" känner jag mig helt främmande att kunna tänka mig vara där med dom bland myllret utav människor.
Jag kunde lika gärna sitta på månen och titta ner på jorden och se ut som en grön gubbe.
Jag vet inte hur man gör sådant?
Ärligt.
Jag skulle vilja.

Ibland blir jag sur som en femåring och tycker han jobbar för mycket.
Han och jag som umgicks jättemycket innan han kom tillbaka ut till arbetslivet.
Nu är det flera år sedan förstås.

Det kanske är lite egoistiskt utav mig?
Jag är jätteglad och stolt över det han gör.
Att få jobba med det som är HAN.
Han har rest till olika länder. Får jobba med musik.
Mycket jobb - men han tycker om det.

Men jag tänker att det är väl klart man saknar någon man tycker om och hade så kul med?

Vi var ganska lika då.

Nyinflyttade.
Man hade inte så mycket att göra.
Sedan blev det galor.
Vin, musik och vänner.
Det blev vänners vänner och nya ansikten.
Jag tycker om människor - det är inte det.

Men någonstans där kom jag av mig och blev aldrig en av dom på det viset som dom är.
Det är absolut ingens fel.

Minns bara att jag tyckte att alla var så GLADA och SOCIALA.
Jag förstår inte riktigt hur man gör.
Jag försökte hänga med, vi hade så roligt.
Man hade inte något annat att göra heller på helgerna.
Tyckte inte om att vara helt ensam heller med mina stora tankar.

När jag bodde på "Hoppet" på Hushagen så hade jag gärna galej hemma hos mig.
Jag kunde vara jätteglad, pirrig och se verkligen se fram emot att folk kom hem till mig.
Vi lyssnade på musik, drack vin, pratade och dansade i soffan.
Men mer och mer blev det alldeles som jag fick "kalla fötter" och blåste av.





Det är nog den där utanförskapskänslan som är svår att förklara.
Vet inte själv varför den finns.

Att man känner sig som den där konstiga pricken.
Och det där med relationer.

Nu har jag inte ens någon på gång.
Det är skönt.

Jag har aldrig varit någon som gått från ett förhållande till ett nytt.
Att bara ha någon för att.
Det är inte min grej.
Då klarar jag mig själv.

Nu är jag 32 år och trodde väl livet skulle vara lite mer än det här.

Men jag försöker få till något.

Vet inte vad det här inlägget vill egentligen.
Det blev en liten kärleksförklaring till min storebror och tankar på hur det varit.

Nu har jag ju en hel familj som finns där.
Men just den här historien utav mitt liv finns min bror med så mycket.

måndag 2 juli 2012

Måndag.






































Kom hem igår kväll.
Vi liftade med i Chevan hem.

Somnade tidigt.
Hade boken bredvid kudden, tänkte läsa när jag lade mig men orkade inte.

I morse när jag vaknade var jag tröttast i hela vida världen.
Även nu efter frukost och Ville-promenad känns det fortfarande som en smet i hjärnan.

Jag har varit i Floda sedan torsdagkväll..
Vi sov i husvagnen - jag, Ville och Pajjen.
Det har regnat på nätterna.
Hört dom små kalvarna råmat.

Både lördag och söndag hade vi besök. 
Svårt att förklara för någon att man blir helt slut, fast det är kul.
Och så vet man att storebror har jobbat dygnet runt bland tusentals människor i flera veckor innan och under Peace&Love - vem är jag som kan klaga på att vara trött efter en helg?

Ni kanske förstår att man har svårt att kunna förklara tröttheten när det är skillnader i vad vi gör som nätter och dagar..


Jag har tagit många fina kort, laddade ur dom igår kväll.
Några av korten här ovan är tagna dagarna innan midsommar.

...

Fick Siduro 2,5% gel utskrivet av läkare i torsdags.
Funkar inte det blir det en kortisonsalva.
Men det känns bättre i alla fall.
Det är inte kul att känna sig som en hundraåring i kroppen.