Blir det någonsin?
Det kliar i ögonen, halsen svider och huvudet värker.
( Lånad bild )
Att tänka på något helt annat.
Ska jag klippa av håret?
Nu när "ingen" kan ha åsikter - bara mina räknas!
Fast jag är gammal nuförtiden, jag fryser om nacken, fryser mest hela tiden.
Har man kort hår - frusen nacke.
Hm.
Inte lätt beslut det där inte.
Det kanske är en impulsgrej.
Kanske ska vänta några timmar innan jag bestämmer mig.
Doktorn frågade förresten på tal om impuls - hur diagnosen känns.
Att ha fått på papper att det är något mer som inte stämmer mer än "det vanliga" - ni vet.
Jag berättade att man får ju svar på MÅNGA frågor.
Även att jag blev ledsen.
Jag vill inte vara sådan här.
Så frågade han om "det andra".
Ja, vad ska man säga.
Jag är mest arg.
Undrar vad folk tänker och tycker, egentligen om det där.?..
Får se om jag har ro att stanna hela helgen hemma i byn.
RASTLÖS.men.trött.
Igår slog det mig hur fint jag bor.
( Det har varit andra prioriteter )
Tänk om jag ångrar mig?
Jag kanske trivs där ändå?
Hur vet man?
Eller kan lära mig.
Det är inte så mycket minnen i väggarna ändå.?
(Ska jag säga som bott där i mitt tidiga sextonåriga liv)
Jag ser fortfarande en flytt som en frälsning.
På vad vet jag inte riktigt.
Allt nytt. Inga minnen.
?
Jag inser att jag saknar Hushagen.
Vill knappt gå förbi mitt gamla hus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar