Lördag.

Jag tänker mycket på hur orättvist livet är.

Varför får inte dom goda leva?
Varför får dom inte stanna kvar?
Varför fick inte P få leva kvar med alla som tycker om honom?

Hur ska vi kunna acceptera en sådan händelse?

Jag har inte Än idag förstått att jag aldrig kommer träffa min Moster B mera.
En till av dom goda som försvann till himmelen.


Man visste att sjukdomen skulle vinna,  
men man kan aldrig ändå inte förbereda sig på hur ont det skulle göra när hon gick bort.

Jag tänker på henne dagligen.
Ser jag en koltrast - tänker jag på henne.
Tittar jag på stjärnorna - tänker jag på henne.
Hon har alltid funnits i mitt liv.
Och alltid i min mors liv.

Hon visste hur det kändes när man var vilsen ibland.

Tårarna rinner.
Jag saknar henne.

Fina fina moster.

Kortet är från Kofesten '08.




<3