Jag kan faktiskt inte låta bli att fascineras lite, (men mår samtidigt lite illa)
över hur någon kan prata skit om en person och klaga på...
- för att precis hamna i SAMMA situation själv?
Hur går det till?
Och hur förklarar man sig?
...
Fick inte lägenheten.
Besviken.
Jag är i en verklighet som inte alla är i.
Jag behöver inte ljuga, .
Jag har inget att dölja.
Jag är inte skyldig något.
Jag har inte gjort någon illa.
Har nog inga skelett i garderoben.
Förutom hjärnspökena.
Och dom där bakom.
Snart är det helg.
Ska bli en fin sådan.
<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar