Från Stockholms central eller Uppsala. Det får vi se.
Ska bli mysigt. Men tågandet gillar jag inte så värst.
Börjar bli orolig i kroppen och alla dess påslag som man får inför något livsfarligt som ska hända.
Dagarna går och det kommer närmre.
Då kan det vara fint att tänka på fina djur. Och sådant som gör en glad. Happy thoughts, som Eddie säger.
Anyway. Jag tänkte på telefonsamtal idag. Vilka man ringer och så vidare.
Jag har TVÅ jag ringer. Tre ibland. Fyra när jag ringer till Farmor.
Det hör väl ihop med sociala fobin att man inte ringer_så_gärna till någon.
Gissa hur läskigt det är när man har larmet på sig och måste ringa utedistriktet på jobbet?
Fast då är jag i min "jobbroll".
Idag var det nog första gången Ville DREGGLADE så att det blev droppar på husses byxor.
Ostkrokar made him do it!
Tokgubben, annars är det bara när han har sniffat löptikars kiss ute på promenaden han kan ha dregglat.
Stor dag i Leo-familjen!
Ville är ju inte som andra hundar.
Han är tyst som en mus - förutom när han vill storasyster Pajjen något,
han skäller inte när det kommer någon, han luktar inte hund, och han dregglar inte.
Ja, förutom några droppar i kvällst!
Han är bäst!
Nu är det ännu dags för en Ville-promenad.
Tänk om det kunde finnas nya vägar ute för varje promenad.
Vi kan det här området nu. Restless legs.
Natti.
Good cop. Baby cop!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar