Torsdag.

Stressnivå: HÖG.
Hela dagen.
Det där med att komma ihåg att andas är inte lätt.
Jag håller ofta andan.
Det är inte bra.

Jag tog fel på dag.
Tröttsamt.
( P kom förbi att lämna ett papper till damen som skulle hem till mig kl 10 )

Han frågade om hon var sen... Mjaa.. "Hon brukar aldrig vara sen, ska jag ringa henne?"
Jo ja.
Det visade sig att jag kokat kaffe och kokat te ett helt dygn i förväg.

FREDAG kl 10 var det. Inte TORSDAG kl 10.

Vi drack lite juice.

Jag ser verkligen fram emot att få ett personligt ombud.

Då får jag reda på vad egentligen jag har för rättigheter!

Det får man inte utav myndigheter.

Dom håller gärna tyst.

Stressen ja..

Det behövdes inte mer att det bara var en morgon som ska göras i ordning för andra människor,

och det där kaffet skulle kokas och allt det där som skulle göras samtidigt.

Jag försöker andas ikapp.

....

Inte fått besked ännu om när jag får flytta.

Har i alla fall pratat med damen med nycklarna och han som bor där nu.

Jag hoppas jag får flytta in tidigare än sista helgen mars.

Men vi får se.

(VILL FLYTTA NU!)

....


Igår blev det en tur till Falun.
Vallentuna-känsla att stå utanför Second hand-affären i Ingarvet och vänta på att dom låser upp dörren klockan 2.
( Jag brukade roa mig på torsdagar när jag bodde i Vallentuna att gå till Erikshjälpen )

Köpte en hund-bok, ett mjukisdjur till Ville och en liten tavla med en pion åt mig själv.
Den blomman förknippar jag med min mormor.
När hon hade somnat in den där fina sommardagen plockade vi en rosa pion från mor & fars trädgård och lade i hennes händer.

Jag minns hur jag pratade med henne och klappade hennes kalla kind.

Saknar dig mormor.

Freja åkte med oss från Falun.
Hon är så fin min lilla Frejs.
:*
 
....


Är hundvakt.

Fastnade på Youtube och hittade konserten med Guns N Roses från Tokyo -93.
Jag har den på VHS.

( Lånade bilder )

Köpte den på Folk & Rock i Borlänge.

Jag kan nog hela konserten utantill - minnen som ristas i ens hjärna och verkar finnas kvar för evigt.

Dom var mina största idoler på den tiden.
Jag och Mia på Stockholms stadion bland 30.000 andra och såg dom live.

12 juni 1993.

Jag önskar jag kunde vrida tillbaka tiden till dom där åren ibland.
Vanja var bäbis, och Mia bodde hos oss nästan varje helg.
<3

 WE WERE EVERYONE.