Måndag.

Jag kände redan på vägen hem att "butiken" höll på att stänga ner för idag.
Det tar ett år att tänka ut ett svar på ett svar i en blogg.
Och ändå blev det inte något riktigt svar.
BLEV SÅ TRÖTT i eftermiddags.
ZzzZzzzZ.

Jag var först på plats idag, och fick lov att berätta att JAG har klarat av läsa hundratals sidor i en bok i helgen.
Ibland undrar jag hur "vanligt" folk skulle uppfatta oss under dom där två timmarna?
Med våra funderingar, och hur vi är.

Jag tycker om vår självdistans, och humorn som vi har i gruppen.

"-Vad kan vi göra för att hjälpa dig -----?"
 "- SKJUT MIG" - Gapskratt.

Jag skäms inte ett dugg över mina diagnoser.

Tvärtom.
Jag hör till dom där som är öppna och kan berätta om det är någon som vill veta.
Visst kan man känna sig väldigt liten ibland.
Och annorlunda.
Men förstår inte varför man inte skulle vara öppen?
Om jag hade levt för hundratal år sedan kanske man hade låsts in någonstans men nu..
2012.
Kanske är en generationsfråga också.
Det respekterar jag.
Men i mitt fall, och med mig själv så har jag inga problem med det.
Om jag nu måste berätta det vill säga.


....

.

( Lånad bild )

När jag hämtade posten idag så trodde jag det var någon vit papperstuss som blåste upp från åkern.
Men det var en Hermelin i sin finaste vita i vinterskrud som snabbt som ögat sprang upp på Hagvägen, och ner i diket och sedan upp igen på vägen.
<3
Ville var inte med då men han hade säkert blivit toknyfiken.
Vi såg ett Rådjur på nära håll på samma ställe då innan vi flyttade från lilla huset.
Då var det nog tur att han var i koppel...
Den där instinkten är nog inte något jag kunde ha rått på om Rådjuret hade satt iväg med fart.


....



I morgon ska jag till Borlänge på lunchmöte.
Det ni!



Falun onsdag?