Du och jag, Ville: Onsdag.

Det kunde vara en helt vanlig onsdagskväll ikväll.

Men det är det inte.

(Det hände en olycka på måndag morgon).

Jag läste lite snabbt på Dalarnas tidningar DT när jag som vanligt slagit igång datorn på morgonen och kikar runt lite på nät-tidningarna innan jag vaknar till på riktigt.

En stor rubrik på första sidan.
En blå bil inkörd i ett träd.
En man hade omkommit i olyckan.
Det var mörkt.
Bilen var trasig.
Det var i Falun.
Jag kände igen bilen.
Eller åtminstone tyckte jag det.
Tiden och platsen stämde.
Ånej.

Magkänslan var riktigt obehaglig, oro och illamåendet vällde upp inuti mig.
.
Jag skrev ett sms till R "Hallå, lever du? Snälla svara när du vaknat, det har hänt en olycka i Falun".

Jag pratade med mor.
Hon hade berättat min oro för far.
Han ringde upp och frågade vad som hänt.

Jag fick inget svar på sms:et jag skickade till Falun.
Tittade in på hans facebook-sida flera gånger.
Tänkte om han vaknat, skrivit något eller någon ANNAN skrivit något.

Tittade in igen på FB.
Sedan helt plötsligt hade Jennifer skrivit dessa vackra ord hans sida.
Jag förstod innan jag hade läst.
Det var HAN i olyckan.
Han är död.
Overkligt.
Magkänslan var sann.

Jag blev jätteledsen och tårarna bara rann.
Illamående och skakig ringde jag till far och berättade att det var sant.

Han hade blivit som en mentor, säger man så?
En vuxen man med likadan hjärna som mig.

Han förstod det jag pratade om, och jag förstod vad han berättade om.

Relationer, livet, vardag.
Hans hesa röst och varma ljusblåa ögon blev man förtjust i snabbt.
Det lockiga håret och den personliga stilen.
Ålderskillnaden tänkte han inte på.
Vän som vän.
Människa som människa.

Jag önskar att jag hade varit till dom där ADD/ADHD-samtalen han hade hand om på onsdagskvällarna.
"-Vant sö fjåttug, kom nu" kunde han skriva i sms när jag gång på gång fegade ur.

Det blev liksom tomt och tyst på en gång.
En människa som honom träffar man nog bara en gång i livet.
Och jag läser alla fina inlägg alla hans vänner skriver om honom på hans FB-sida.
Omtyckt.
Rolig humor.
Duktig musiker.
Fantastisk konstnär.
Han hade ett stort hjärta.
Medmänniska.
Engagerad i allt som var bra.

Jag beklagar sorgen för alla nära och kära, vänner - nya som gamla.

Det blev en alldeles för kort vänskap.
Så många frågor jag skulle vilja fråga.
Så många fler kloka råd jag skulle behöva ha utav dig.