Söndagkväll.

Ju mer vi pratar desto mer inser jag att jag har en massa hjärnspöken.
Att det finns normala relationer, att man får säga saker utan att det blir något galet efteråt.

Det är en insikt som gör ganska ont att erkänna, för det har verkligen påverkat mig och gör det än idag.
Det har varit sådär i ungefär hela mitt vuxna liv - jag har varit i märkliga relationer.
Det är inte så lätt att tro på någon som säger massa fina och kloka saker. När man är van något annorlunda.

Men det blir nog bra. Tänkt lite på helgen, jag lever lite på galejet fortfarande.

E