Kan någon komma på en vit springare och rädda mig från detta?
Alla har sina små bikupor, fredagshandlar, och Facebookar om hur mycket dom gjort idag.
Jag vill mycket men behöver någon som vill göra mig sällskap.
Kan någon komma på en vit springare och rädda mig från detta?
Alla har sina små bikupor, fredagshandlar, och Facebookar om hur mycket dom gjort idag.
Jag vill mycket men behöver någon som vill göra mig sällskap.
The bachelor sista avsnittet. Kvalitétstv.. Jovisst.
Men en karl som vet vad han vill - vill jag ha.
Men nuså. Hur skrev man igen? Utseendet ser ut att ändrats. Då blir man helt ställd. Motorn rasslar igång. :)
Sitter på kaféet och blir att tänka på vad gamla vännen P sade förut om att åka buss ensam.
"-Jag har fullt upp med att se normal ut". Det är så roligt men tyvärr sant sagt.
Inget bekant ansikte än. Förutom personalen.
Men alltid ett litet nöje att studera människor. Vilka historier dom har bakom sig.
Någon kanske missbrukar, någon kanske är rädd, någon gäspar - kanske vill hem och sova.
Och någon kanske är nykär, någon kanske har fått hjärtat krossat. Igen.
Vissa är inte öppna som en lättläst bok. Jag är nog ganska lättläst, fast försöker att via kroppsspråk se världsvan ut. Eller något.
Fast nu är jag redan lite rastlös. Tänker på vad jag ska handla på affären efteråt.
Hundmat, fil och så vidare.
Kanske jag ska träna på att vara HÄR. Inte på Ica maxi.
Det är tråkigt att handla.
Nu är jag på kaféet igen. Sällskapet bredvid verkar inte känna varandra helt.
Killen/ mannen säger att han kan "bjucka på kaffe".. Nej, säger flickorna/ kvinnorna.
Klockan är kvart över två. Bandet skulle börja spela två. Jag mötte P på vägen hit. Han var bakis. Jag sade att vi skulle se på läskig film ikväll. Men han vill sova dagen efter. Jättetråkigt.
Börjaspelanuannarsgårjag.
E
Jag glömmer inte av att skriva här, det blir bara inte av. Eller så är det så mycket jag funderar på och vill dela - då blir det helt tilt istället och det blir en stor grej av det. Ni vet.
Idag fotade jag en maskros bland löven. I oktober, vädret är upp och ner.
Jag brukar tänka på att jag inte vill skaffa barn till denna värld. Det är för mycket av allting överallt.
Vädret är fel, det är för mycket stress för barn och vuxna. Det är näthat, man lär ha ätstörningar om man ska passa in. Så mycket att hålla reda på - i Stockholm märker man verkligen av det där jag menar.
Bryr mig inte så noga om trender och liknande, klart jag tycker om att känna mig fin, ha nya kläder men blir inte till mig över några märken eller måste ha shabby chic-inredning som alla har nuförtiden. Jag behöver verkligen inte en Odd Molly-tröja. Jag vill inte döpa mina barn till något namn efter engelska rockmusiker -listan kan göras milslång.
Har man inga pengar kan man inte komma någonstans så är det, punkt. Och man räknas inte om man bara är hemma.
Jag vill göra massor utav äventyr ute i världen, volontära på något hundresque med vinthundar.. Men hur gör man sådant med 170kr på bankkontot?
Är väldigt "allergisk" mot folk som postar gulligull på tex Facebook med att man kan göra Vad man vill. Skulle jag kunna det så hittade ni inte mig i Sverige den här tiden. Jag skulle vilja bo utomlands över vintern, tänk vad härligt med värmen och solen. Tänk hur mycket bättre psykiskt man skulle må? Man skulle må bättre kroppsligt också, inte bli stel och känna extra värk bara på grund av minusgrader.
Det blir bara hånfullt att höra sådant som att man kan göra vad man vill / bestämma över sitt liv / bli det man vill när man inte vissa dagar ens klarar av att handla på Ica, hälsa på någon eller göra andra vardagliga saker.
Är sällskapssjuk, men ibland går det inte ihop fast man vill ha sällskap att ordna någonting socialt. Mycket märkligt.
Bara att fungera, att kunna ha ett jobb, en egen bil. Ett eget bo!
Det är inte särskilt roligt att vara vuxen och se på hur andra i min ålder lever sina liv medan man själv känner sig helt utanför allt det där.
Jag är tacksam för det jag har och familjen. Hundarna är allt. Synd att inte alla förstår det.
E