Lördag dag.

Men nuså. Hur skrev man igen? Utseendet ser ut att ändrats. Då blir man helt ställd. Motorn rasslar igång. :)

Sitter på kaféet och blir att tänka på vad gamla vännen P sade förut om att åka buss ensam.
"-Jag har fullt upp med att se normal ut". Det är så roligt men tyvärr sant sagt.
Inget bekant ansikte än. Förutom personalen.
Men alltid ett litet nöje att studera människor. Vilka historier dom har bakom sig.
Någon kanske missbrukar, någon kanske är rädd, någon gäspar - kanske vill hem och sova.
Och någon kanske är nykär, någon kanske har fått hjärtat krossat. Igen.

Vissa är inte öppna som en lättläst bok. Jag är nog ganska lättläst, fast försöker att via kroppsspråk se världsvan ut. Eller något.
Fast nu är jag redan lite rastlös. Tänker på vad jag ska handla på affären efteråt.
Hundmat, fil och så vidare.
Kanske jag ska träna på att vara HÄR. Inte på Ica maxi.
Det är tråkigt att handla.

Nu är jag på kaféet igen. Sällskapet bredvid verkar inte känna varandra helt.
Killen/ mannen säger att han kan "bjucka på kaffe".. Nej, säger flickorna/ kvinnorna.

Klockan är kvart över två. Bandet skulle börja spela två. Jag mötte P på vägen hit. Han var bakis. Jag sade att vi skulle se på läskig film ikväll. Men han vill sova dagen efter. Jättetråkigt.
Börjaspelanuannarsgårjag.

E