Tårarna har runnit nästan hela tiden sedan igår kväll när jag
fick beskedet att min fina och kära farmor somnat in.
Skulle vilja att hon skulle finnas förevigt.
Strök hennes hår idag, kan inte förstå.
Jag är så ledsen. Vi är så ledsna allihop. Världens snällaste och raraste.
Idag var det sista gången jag såg henne. Fast jag hoppas verkligen att vi ses i himlen efter detta liv.
Jag är ledsen också att om jag får barn någongång så missar hon det. Hon som har sex barn själv och den mest barnkära. Världens bästa farmor helt enkelt.
Hon tyckte om oss alla lika mycket. Höll reda på oss. Ringde ofta. Skickade julkort och födelsedagskort. Trots att hon har så många att finnas till för. Men hon fanns.
Alltid positiv och hade aldrig ett klagande ord. Hon var tacksam för varje dag. Önskade att jag kunde känna samma som hon gjorde. Borde bli bättre på det.
Min morfar, mormor och farfar är redan i himlen. Det kommer att bli tomt.
Jag saknar er alla. Varje dag. Ni finns alltid hos mig.
E
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar