Måndagkväll.

Boendestödet var här idag, vi pratade om matrutiner.
Tog senare fram fram min stora kokbok som jag ägt i massor utav år - och har en massa lösa papper med recept i längst fram.
Palle hade i vanlig ordning hoppat upp på köksbordet medan jag var ute så kokboken med alla lösa papper hade ramlat ut över golvet. Tog upp den och fann ett vykort från Oslo daterat november 2000 som jag fått av frugan, på baksidan är receptet på en paj vi gjorde en nyårsafton för massa år sedan, eller hur det nu var.
Minnet är ju inte så bra. Plötsligt blev jag känsligaste pricken i stan och tänkte tillbaka på allt som var förr, pga det stod skrivet en gullig grej längst ner på kortet.

Man sov över hos varandra, fnissade sig till sömns och åt chips till frukost. Vem kunde må dåligt då?
Nu är det ensamt, tyst, tråkigt och livet kretsar runt vita brev, telefonköer till ställen där det saknas läkare och intyg, disk som inte blir av att diska med tusen mera.
Med andra ord en helt annan värld.

Visst att man har olika liv, lever i olika världar och så vidare, men vill inte ha det så.
Jag skulle nästan göra vad som helst för att få vrida tillbaka tiden till de övre tonåren där just allting var så.
Bara den enorma trygghet utav att komma hem till mormor och morfar, som bokstavligt talat också var mitt andra hem. Att alltid kunna ha sällskap om man ville det.

Tårarna rinner för allt och alla jag saknar ikväll.
Just den här kvällen är också magiskt fin med sol och dubbla regnbågar.

E