Augusti 2018.

Tack (?) vare Facebook's minnesfunktion ser jag hur livet har varit de senaste två åren den här tiden på året exakt.


Då. Sov i ett tält med killen som bor i Oslo.
Nu. Samma bråk än, det går inte vidare, så less på drama. Herregud - jag är vuxen.


Sedan finns det någon som bevisat att alla inte är svin.
Han vill jag träffa mer.




/E

Oktober 2017.

Såg att senaste inlägget var i oktober ifjol. Nu är det oktober igen.
Ettårsdagen för älskades far bortgång var förra helgen, jag var i upplösningstillstånd. Paniken lurade hela tiden. Alla känslor utanpå kroppen. Som ett rådjur i strålkastarljusen på en bil.
Kom till Rankhyttan efter många om och men, jag fick elda. Jag fick vara bredvid sjön, Ville sprang som en kalv på grönbete - det var precis det jag behövde då.

Hurula, Borlänge

Rootvälta final gig!

Saknar dig älskade far.

https://youtu.be/zu1YKUgzvAU

Uppesittarkväll.

Nu glömmer jag att andas. Men nervositeten och ängslan är en annan natur än vanligt. Vi väntar och väntar.

Så mycket känslor i omlopp. Vanja, älskade vän. Stolt över dig.

/E

Kitok - Halleluja (krossa eller krossas)